Vi diskuterade vad som gjorts och skälet till varför den nya stigen har dragits. Det handlar om hur en stig eroderas och förstörs av vatten, och den här nya stigsnutten kommer vara ett bra undervisningsobjekt som vi kan gå och titta på tillsammans med kommun och markägare för att öka förståelsen för hur en hållbar stig bör dras.
Vi är samtidigt fullt medvetna om att den här lilla snutten kanske inte kommer att användas då rörelsemönstren är invanda och det finns redan flera stigar i området. Bakgrunden är att vi hade väldigt stränga förhållningsorder från Stockholms Stad kring var vi fick göra ändringar på de befintliga stigarna. Det behövde dessutom vara ett lättåtkomligt parti för att kunna ta med sig verktyg och material dit.
Vi hoppas att vi i får fler möjligheter till liknande övningar i framtiden, och att vi kan lösa problem på fler stigar med de kunskaper vi nu har fått. Det som dyker upp i huvudet är Det Stora Lerhålet på Gröna leden, den gamla trasiga spången på Milspåret och det första lerhålet på A-Trail.
Hursomhelst, vi färdigställde arbetet vi påbörjat på Trail Building School. Vi såg till att det lättare går att passera via Traktormakt över stenbron till den nya dragningen, och vi såg till att den nya dragningen är fullt cykelbar.
Vidare snackade vi mycket skit, t.ex. om peruanska stålramar framtiden för NICK-spåret och att sojaköttbullar är bättre än sojakorv. Och så grillade vi, drack kaffe och åt kakor. I regnet, men alla var glada ändå.
Under helgen den 23-24 september arrangerade Cykelfrämjandets ”MTB Samarbetssatsning” workshopen ”IMBA Trail Building School” tillsammans med Stockholms Stigcyklister och Stockholms Stads fastighetskontor. Kursen leddes av Mark McClure och Gary Hampson från IMBA Europa med mångårig erfarenhet av planering, anläggande och underhåll av leder och stigar. Under kursen undervisades deltagarna i planering och skapande av hållbara leder och stigar som tål hög trafik av olika användargrupper.
Efter en heldags teori och diskussion fick deltagarna, med stöd och tillstånd av Stockholms Stad, öva i en del av Nackareservatet. Den valda sträckan var en så kallad ”fall line trail” där stigen tar samma spår som vattnet och orsakar därmed otrevligt underlag för både cyklister och gående, och inte minst stort slitage och erosion. Under övningen leddes stigen om från fallinjen till en mer hållbar sträckning. Platsen är i Sicklaskiftet där Traktormakt delar sig från Fem Svåra, ganska nära Filosofens Grav. Tydligast ser du på kartan på Trailforks.
Det planerade arbetet färdigställdes inte under workshopen, men stigen kommer att göras klar inom den närmaste tiden. Vi stigcyklister hoppas att vi med tillstånd från Stockholms Stads fastighetskontor får fortsätta bidra till planeringen och skapandet av hållbara leder och stigar för alla besökare i Nackareservatet.
Helgen den 17 september var Stockholms Stigcyklister på stigbyggarworkshop i Nora, som det redan rapporterats om i Nerikes Allehanda.
Workshopen var gratis och arrangerades av Cykelfrämjandet (som har hottat upp sig lite, och inte längre är riktigt lika mossigt som det ansetts vara) med inbjudna instruktörer från IMBA Trail Solutions. Gäster var bland andra Region Örebro, Skånska MTButveckling, Almby IK, Gotland Active, Uppsala Stigcyklister, Askersunds Kommun, Isaberg, Högbobruk, Västerås CK och Happyride.
Första dagen ägnades åt teori (mycket frustrerande att sitta i åtta timmar och PRATA om cykling, när man bara vill ut och cykla). En skogsägare från Mellanskog gav sin syn på cykling i skogen, och förklarade bland annat granplantor fungerar och varför man inte bör cykla över en nyplantering, men han förklarade också att han (och underförstått även andra markägare) oftast är öppna för samarbeten bara man frågar först.
Sedan följde en föreläsning om stigbyggande, mycket intressant. Men jag tycker den vara bara delvis relevant för situationen som den ser ut i Stockholmsområdet. Fokus lades mycket på hur man bygger hållbara stigar i bikeparks, stigar som ska hålla för tusentals åkare och som alla ska klara av att åka. De pratade även mest om nybyggnation av stig, vilket händer rätt sällan här. Oftare har vi en existerande stig som kan behöva förbättras och förstärkas där dem har slitits eller blivit geggig. Det finns förstås lika många åsikter om vad som är en bra stig som det finns cyklister, men jag tror många av de som cyklar kring Hellas och i övriga Stockholm uppskattar den stökiga terrängen och skulle lessna fort på att åka utslätad grusväg.
En intressantare del av föreläsningen handlade om hur man hanterar blöt terräng och hur man kan utnyttja även små variationer i topografin för att hitta torrare områden.
Dag 2 fick vi äntligen vara ute i skogen. Vi var i området för Bergslagen Cycling och MTB-lederna där, så vi hade material att praktisera på. Sägas bör att vi hade markägarens tillåtelse att härja fritt, och att man inte ska börja gräva stigar i vilka skogar som helst. Det var också diskussion om vad man egentligen får göra med bäckar. Vattenverksamhet är tillståndspliktigt om det inte är uppenbart att det inte påverkar naturen, och att avvattna ett område är generellt sett inte tillåtet. En miljöjurist kan säkert reda ut begreppen bättre.
I ett låglänt område hittade vi sönderkörd stig att öva på; en bäck rann över stigen på ett ställe och resten av stigen var geggig och sönderkörd-/trampad av cyklar, fyrhjulingar och hästar.
I bäcken hade man under flera år slängt i stockar att gå över, stockar som sedan tryckts längre och längre ner i leran, och så slängde man i fler. Vi grävde upp väldigt många stockar därur… Och byggde sedan en bro över. Den sönderkörda sträckan parallellförflyttades längre upp i en slänt. Ett antal gupp, ”grade reversals”, byggdes in för att underlätta vattenavrinning, och ett par små dräneringsdiken grävdes för att hålla vatten av bron.
Den geggiga stigen flyttades upp i slänten en liten bit. Före till vänster, hjulspår i geggan och stenar som sticker upp.Större stenar flyttas med spännband och spett. Här tycker jag personligen att det blir lite väl stora ingrepp. Man kunde gärna få låta stenar och rötter ligga kvar, men ändå använda principerna för att dränera stigen. Men smaken är som baken, vad vill ni ha för sorts stigar? Ett är iaf säkert, det ger träningsvärk som sitter i flera dagar efteråt.En stadig kant byggs så att stigen inte ska rasa neråt i sumpmarken.Sunkdike med halvruttna trästockar. Brukar vara en bäck där, men nu har det ju varit väldigt torrt i sommar.Plaströr läggs stadigt på botten och förankras med stora stenar.Mindre stenar fylls på i mitten.Lite lagom geggig silt och sand fylls på och krattas och packas.Nu syns knappt guppen, de sk grade reversals, som är strax före och efter den lilla bron. Men tanken är hur som helst att de ska stoppa ytavrinning från att rinna ut på bron, och istället leda ner vatten till vänster ner i (den uttorkade) bäcken.Slutresultatet. Notera att vi transplanterat mossan från området för den nya stigen och lagt den över den gamla. Och en liten ränna har byggts av några flata stenar för att släppa förbi en liten rännil av vatten från sluttningen.
