Synpunkter gällande förslag till skötselplan för Norra Törnskogens naturreservat

Upplands Väsby kommun utreder förutsättningarna för naturreservatsbildning för Norra Törnskogen och Stockholms Stigcyklister har skickat in nedanstående synpunkter vad gäller förslaget till skötselplan.

Sammanfattning
Vi anser att förslaget att endast tillåta cykling på väg är olyckligt. Ett modernt, stadsnära naturreservat behöver föreskifter som hanterar cykling på stigar. Stigcykling är numera en etablerad friluftsaktivitet som får allt fler utövare.

Att införa förbud mot en populär friluftsaktivitet i ett viktigt rekreationsområde är dömt att misslyckas, det skapar grogrund för konflikter mellan besökare och riskerar på sikt stå i vägen för en effektiv förvaltning.

Bakgrund
Vi som skriver det här representerar en del av den växande skara friluftsmänniskor som cyklar på stigar för motion, rekreation och naturupplevelse. Vi är oroade av de tendenser vi ser runt omkring Stockholm att när nya naturreservat bildas så införs närmast slentrianmässigt förbud mot cykling på stigar.

Exakt vilka friluftsaktiviteter som invånarna i en kommun vill ägna sig åt förändras över tiden, och det kan inte vara kommunens uppgift att cementera gårdagens friluftsaktiviteter till att vara de enda tillåtna i våra naturreservat. Med det föreslagna förbudet mot cykling på stigar gör man just detta.

De bakomliggande motiven till förbuden mot cykling på stigar sägs ofta vara att cyklister orsakar slitage på naturen eller konflikter mellan besökare. Vi anser att dessa uppfattningar är helt felaktiga och baserade på missförstånd och bristande kunskap.

Det är viktigt att förstå att cykling i naturen endast sker på befintliga stigar. Det gammelmodiga begreppet ”terrängcykling” leder tyvärr många icke-cyklister att dra den felaktiga slutsatsen att vi cyklar helt fritt hur som helst. Vi själva använder hellre det mer träffande begreppet stigcykling.

Den forskning som finns kring cykling och markslitage konstaterar att slitaget är likvärdigt, eller till och med mindre, än det som vandrare åstadkommer. Det är lätt att glömma bort att de befintliga stigarna är gammalt slitage från fotvandring. En stor del av denna forskning finns lätt tillgänglig för den som vill sätta sig in i ämnet. (Länk här)

Hur några cyklister på stigarna skulle skapa konflikter med andra besökare har vi svårt att förstå. Törnskogen kan knappast vara så hårt utnyttjat av cyklister att en kraftig åtgärd som ett förbud är motiverat. Vi som cyklar på stigar har en hastighet jämförbar med terränglöpare och gör inget oväsen som stör andras upplevelse av tystnad när vi tar oss fram.

Att kanalisera alla cyklister till speciella cykelstigar är inte heller så lätt eftersom det är stigsystemet i sin helhet som är attraktivt. Men i kombination med föreskrifter som även tillåter cykling på övriga stigar kan dedikerade spår ändå avlasta ett område på ett effektivt sätt.

Slutsats
Att försöka förbjuda en populär friluftsaktivitet riskerar att få negativa konsekvenser, framförallt i form av potentiell osämja mellan besökare, men även för att ett förbud effektivt sätter punkt för all dialog och möjligheter till samarbeten med oss som cyklar.

Stigcyklister vill på samma sätt som löpare, vandrare, hundägare och alla andra kunna välja sina egna stigar – men givetvis göra det med hänsyn till naturen och andra som vistas i reservatet.

Med förhoppning om ett framtida samarbete för att finna bra lösningar för alla,

Stockholms stigcyklister
http://www.stockholmsstigcyklister.se

Gustav Blix, ordförande
Johan Malmberg, styrelseledamot
Karin Pehrson, styrelseledamot
Jonas Sundvall, styrelseledamot